- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
125

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min tredje resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på samma fartyg tillsammans med flera af mina
bekanta yrkesbröder.
Vår resa gick i . början ganska lyckligt. Väder
och vind voro gynnande. Vi besökte trakter, där
yi aldrig varit förut, och vår goda tur följde oss,
ända tills vi voro på hemvägen, då. det en afton
blåste upp en storm så förfärlig, att ingen af oss
varit med om en dylik. Utan att lyda roder dref
skeppet omkring på hafvet under fyra dygn, och
vi voro ofta nära att förgås. På femte dagen var
emellertid ovädret öfver, och vi kastade ankar i
ett sund mellan tvänne öar för att reparera de
skador, som fartyget hade lidit.
Bäst vi lågo där, fingo vi då se, hur det på
den ena ön började vimla och kräla af några un-
derliga små varelser, som af alla krafter sprungo
ner till stranden emot oss.
Vi ropade på kaptenen och gjorde honom upp-
märksam på dem. Men när han fick se dem, slog
han sig för sitt bröst och jäm rade sig i full för-
tviflan.
— Allah vare oss nådig! utbrast han. Vi ha
kommit till ett ohyggligt ställe. På den ena ön
bo de minsta m änniskor i världen, på den andra
de största. Och lika farligt är det att råka ut för
de ena som för de andra. Jättarne ha lyckligtvis
ännu icke sett oss, men dvärgarne tycks ha gjort
det. Få de tag i oss, så äro vi förlorade, ty de
aro de starkaste små uslingar, som gå på två ben.
Och kaptenen lät genast sätta till segels och
styrde ut igen. Men som vinden mojnat, kommo
vi icke långt, och inom några m inuter var vattnet
i hela sundet betäckt af en myllrande massa små
människor, som hade ansiktet och kroppen be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/watusen/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free