Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min tredje resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täckta af rödt, raggigt hår. De hade snart hunnit
upp oss, klättrade som kattor uppför skeppssidorna
och öfversvämmade däcket, utan att vi kunde hindra
det, ty den, som försökte mota dem, kastade de
sig öfver som vilddjur, beto honom, knäckte lem-
marna på honom och slängde honom i hafvet.
Efter en liten stund hade de undersökt hela
fartyget, öppnat våra’ varupackor, klädt ut sig i
våra dräkter och sprungo omkring, mumsande på
våra sydfrukter och andra goda saker. En af dem
kastade om rodret och styrde mot jättarnes ö, och
då vi voro helt nära, tvingade de både besättningen
och passagerarne att stiga upp på relingen och slogo
och bultade oss, tills vi måste störta oss i vattnet
och simmande rädda oss upp på den främmande
stranden. Därefter vände vildarne åter om farty-
get, styrde det emot sin ö och lade det på den
sidan af kusten, som icke var synlig för oss.
Emellertid hade vi ingenting annat att göra än
att ruska oss som våta hundar, torka våra kläder
i solen och gå upp på ön för att se oss om efter
skydd och något att lifnära oss med. Att trakten
var bebodd syntes tydligt på de breda stigar, som
voro upptram pade ät liera håll, och sedan vi vand-
rat uppför en brant backe, stodo vi midt framför
ett kolossalt hus med en dörr mycket högre än
porten till någon moské.
^ i gissade genast, att här bodde en af jätlarne,
som kaptenen sagt skulle finnas på denna ö, och
vår första tanke var att springa vår väg. Men så
besinnade vi oss och insågo, att han i alla hän-
delser skulle få tag i oss och nog skulle bli för-
failigt ond, om vi mättade oss med några frukter
ellei annat, som tillhörde honom. Därför beslöto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
