- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
129

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min tredje resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men vi förlorade snart aptiten, ty när vi tittade
oss omkring, lågo benknotor och hufvudskålar efter
människor undanslängda öfverallt i vrårna.
Vi blefvo stela af förskräckelse, och i detsam-
ma hördes utifrån ett underligt dån. En af oss
sprang ut för att se, om det var åskan, som mull-
rade, men han kom genast in igen, skrikande:
— Det är ingen åsk a! Det är jätten, som kom-
mer! Göm erl Göm er!
Vi sprungo om hvarandra för att hitta ett kryp-
hål och trängde slutligen in oss under spiseln
bakom veden, där vi hoppades, att han icke skulle
märka oss.
Knappt sutto vi där och höllo andan för att
icke förråda oss, förrän jätten trädde in med så
tunga steg, att hela huset darrade. Hans åsyn
skrämde nästan lifvet ur oss, så hisklig såg han ut.
Lång var han, så han räckte ända upp i taket, och
tjock var han som ett fastage. Hans eldröda hår
stod i vädret som piggsvinsborst. Hans öron lik-
nade en elefants och hängde som stora skinnlap-
par ned på axlarna. Underläppen var utsvälld, så
att den dinglade som en köttklump mot bröstet. Tän-
derna stodo som betar ut ur munnen på honom,
och midt i pannan satt ett enda öga, stort som
ett kopparlock och glödande som ett eldkol.
Så fort han kommit in i köket, gick han rakt
fram till spiseln, och då han såg, att man ätit af
steken på spettet, blef han utom sig af raseri.
— Hvem har naggat på m itt kött! skrek han.
Och så började han leta öfverallt i huset, drog
fram möblerna och kastade dem tillbaka igen, så
att det var ett väsen, som om man skjutit med ka-
noner. Till slut kom han åter in i köket, brum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free