Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min tredje resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rafsade undan veden och plockade fram oss ur
spishålan, den ena efter den andra.
— Åhå, era små kräk! gnisslade han, är det
ni, som kalasat på min stek! Men vänta ni, jag
ska allt ta betalt!
Därmed tog han mig i nacken, satte mig på
bordet och började klämma på mig öfverallt, så som
en slaktare gör, när han undersöker, om en kalf
är lagom fet. Men han tycktes icke vara belåten
med mitt hull, ty han grinade till, satte ner mig och
tog upp en af mina kam rater i stället för att känna
och klämma på honom efter samma metod. Denne
gillades emellertid inte heller, och så gick det med
allihop, tills det blef kaptenens tur. Han var en
stadig och korpulent karl, och jätten smackade
med tungan, så fort han fick honom mellan fing-
rarna.
Med en knyck vred han nacken af honom, som
om han varit en höna, trädde honom på ett af
de stora spetten och stekte honom öfver elden,
som han friskade upp med ny ved. När han så
var mjuk och mör, satte jätten sig ned midt emot
oss, spisade vår olyckliga vän till kvällsvard med
god aptit och slängde benen i vrårna.
Mätt och belåten låste han sedan igen porten,
gick in i sängkammaren och lade sig att sofva,
så att huset skakade af hans snarkningar.
Förlamade af skräck sutto vi hopkrupna bred-
vid hvarandra, men till slut sansade jag mig och
sade till mina kam rater:
— Att sitta här och jäm ra oss tjänar ingenting
till. Det är bättre att försöka tänka ut något sätt att
rädda oss, och om ni vilja göra, som jag säger, så
tror jag mig ha funnit ett. Därnere vid stranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
