- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
135

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min tredje resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och bygga flottarna i månskenet och så upp igen
för att häm ta m atvaror ur jättens skafferi, ty an-
nars skulle vi ha svultit ihjäl på hafvet.
Då vi hade klättrat upp på en hylla och höllo
på att taga ner ett bröd, som var tre alnar långt,
buro vi oss emellertid inte bättre ät, än att vi
tappade det, och det dunkade med en faslig smäll
i golfvet.
— Hvad nu, era små kanaljer! skrek jätten
inifrån sängkamm aren, jag ska ge er, jag, för att
väsnas om nätterna och inte låta folk få sofva!
Och bum s kom han utklampandes. Men vi
hade i en faslig fart krupit tillsammans i vår vrå,
så att vi lågo alldeles stilla, då han stod i rum -
met. Jag och några andra snarkade till och med,
allt hvad vi orkade, så att han trodde, att vi sofvo.
Då plockade han upp brödet och tänkte väl, att det
ramlat ner af sig själft. Men när han fick se
dörren stå öppen, ref han sig i hufvudet.
— Det var för märkvärdigt, sade han, jag tyckte
ändå, att jag stängde den.
Därmed låste han åter till den och tog nyc-
keln med sig in, men den gången lade han den
för säkerhets skull inte under hufvudkudden utan
på sängbottnen, kasiade sig själf ofvanpä bolstrarna
och somnade lika tungt som törut.
Nu hade vi det värre ställdt än någonsin. Men
då fick jag åter en idé och uppm anade mina kam-
rater att hjälpa mig utföra den. Min afsikt var att
glödga ett spett och sticka ctet i jättens öga, så
skuile vi sedan kanske lyckas undkomma honom,
då han ingenting såg.
Sagdt och gjordt. Vi tände upp en duktig eld.
Sex af oss höllo ett af de största spetten öfver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free