- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
141

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min tredje resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det lidit långt fram på dagen, hade han icke
rört sig.
Men plötsligt började hans ögon tindra, som
om han skymtade ett rof. Han reste sig åter på
stjäl ten, med öfverkroppen vaggande fram och till-
baka, och nn sågo vi anledningen till hans upp-
märksamhet. ^ Ett stycke ifrån oss kom en elefant
helt lugnt gående sin väg fram, men ormen pas-
sade på honom, och just då elefanten skulle förbi
vårt träd, kastade den lurande fienden sig öfver
honom, omslingrade honom med sin jättekropp
och pressade ihop honom, så att den stackars ele-
fanten utstötte jämmerliga klagoskrin och segnade
ned på knä. Inom några sekunder var han emel-
lertid krossad och låg i dödsryckningarna. Då
släppte ormen sitt tag, ringlade ut sig igen och
krälade med upplyft hufvud flera hvarf omkring
honom, liksom dansande af segerglädje. Därefter
började han slicka honom, tills han var alldeles
våt och hal öfver hela kroppen, spärrade så upp
sitt väldiga gap, som blifvit ännu större än förut,
och lät elefanten med hufvudet först glida ner i
sin mage.
Men detta var ett duktigt mål mat äfven för
en jätteorm. Han låg nu helt stilla, alldeles oför-
mögen alt röra sig, och det blef vår räddning.
Följ med mig, sade jag till mina kamrater,
så ska vi bereda honom en liten öfverraskning!
Och vi halade oss ner ur trädet, midt för hans
ögon, utan att han kunde göra något annat än
se på oss. Med några språng var jag nere vid
stranden och började lösgöra repen, hvarmed vår
flotte var^ hopbunden. De andra hjälpte mig, se-
dan de fått veta, hvad jag hade i sinnet, och ef-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free