- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
148

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min fjärde resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

häm tade så mycket krafter, att vi kunde resa oss
och gå omkring för att skaffa oss någon föda.
Det enda, vi funno att stilla vår hunger med, var
emellertid några omogna, sura frukter, men vi
förtärde dem i alla fall, lade oss att sofva under
huskarna och njöto hela natten en ostörd Jivila,
som stärkte oss efter våra svåra lidanden.
Sedan vi på morgonen rådplägat om hvad vi
skulle företaga oss, kommo vi öfverens om att
tillsammans gå uppåt landet för att försöka träffa
människor, som, att döma af åtskilliga tecken, tyck-
tes finnas i trakten. Då vi vandrat ungefär en
timme, kommo också en skara negrer emot oss,
vänligt leende och välkomnande oss på bästa sätt.
De togo oss med sig till sina hyddor, bådo
oss sitta ner och ställde genast en stor kittel på
elden för att tillreda en måltid åt oss. Men när
maten var färdig, och en grinande, afskyvärd gam-
mal negergubbe satte den framför oss, luktade den
så illa, att jag trots min hunger icke förmådde
äta en bit. Jag varnade också m ina kamrater,
ty jag trodde, att man lagt något gift i den. Men
de voro så utsvultna, att de icke frågade efter
annat än alt få något att slicka i munnen, och
trots mina böner slukade de fatets innehåll på ett
par minuter.
Följderna visade sig äfven snart. Deras ansik-
ten fingo ett slött uttryck, och med fåniga blickar
sutto de och stirrade framför sig ulan att kunna
svara på mina frågor. De hade blifvit vansinniga
af den besynnerliga maten. Men när negrerna
så;, o dem sådana, började de dansa och hoppa
omkring oss, och föste ut oss i ett stall, där de
stängde in oss, sedan de först gjfvit oss stora skå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free