- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
149

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min fjärde resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lar ris med kokosnötolja att äta. Mina kam rater
kastade sig m ed lika god aptit öfver denna föda.
De tycktes icke ha någon tanke på annat än att
ata,_ men jag kunde icke heller nu förtära stort
fastän den nya m aten icke hade sam m a veder-
värdiga iukt som den första. Jag undrade, hvad
det skulle bh af oss, och hvad söm var meningen
med allt detta.
I flera veckor höllos vi sålunda fängslade, men
det oioade icke alls m ina vänner. De hlefvo en-
dast allt fetare och fetare och allt slöare och slö-
are. Jag därem ot m agrade nästan till ett skelett.
Da kom m o en dag några af negrerna och tit-
tade och kande på m ina kam rater. Men mig släng-
de de föraktfullt undan i ett hörn. Så valde de ut
tre af de fetaste köpm ännen och m olade ut dem som
man m otar ut svin, och sedan såg jag dem aldrig
" T v ( , P ar dagal’ därefter upprepades sam m a
sak. Ytterligare tre valdes ut och fördes bort, utan
att jag fick veta, hvad som hände dem. Men af
allt mitt grubbel öfver vår hem ska belägenhet hade
jag bhfvit så m ager och tunn som en bräda, och
nar jag foll på den idén att se, om jag kunde
ranga mig ut genom fönstergluggen i vårt fängelse
var det icke mycket, som fattades i att jag lyckats.
i-,MNU,.nÖg. jag Upp m in flckknif och täljde och
aljde, tills jag en natt fick gluggen tillräckligt stor.
Da knuffade och puffade jag m ina olyckliga kam -
rater för att få dem vakna.
— Kom! sade jag, så skall jag rädda er alla!
de stirrad e b ara på mig utan att begripa,
c i till slut m åste jag ensam krypa ut. F ör öfrigt
de säkert vai’it för feta för att kunna följa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free