- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
152

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min fjärde resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på det allra högsta. Bröllopet blef således firadt
med stor högtidlighet. Jag flyttade in i det ståt-
liga hus, som konungen låtit inreda åt mig, och
lefde en lång tid i glans och härlighet med min
hulda och sköna gemål, som jag lärde mig att
varmt älska. Det enda, som störde min lycka,
var den hemlängtan, som oupphörligt plågade mig,
och som jag af tacksamhet mot konungen icke
kunde yppa för honom. Men i hemlighet beslöt
jag dock att, så fort tillfälle bjöds, fara hem och
taga min gemål med mig.
Då hände det en dag, att hustrun till min
häste vän där i landet häftigt insjuknade och helt
hastigt dog. Jag blef bedröfvad för hans skull,
klädde migi sorgdräkt och gick till honom för
att visa m itt deltagande.
— Frid vare med dig, och må Allah förläna
dig ett långt lif! hälsade jag, som bruket var där
i landet.
Men den stackars mannen besvarade icke min
hälsning. Han endast såg på mig så hjälplöst och
sorgset, att det skar mig i hjärtat.
— Min vän, sade han, vet du då inte, att mitt
lif nu måste räknas i timmar, och att jag icke får
lefva längre än till morgondagen?
Jag förstod inte, hvad han menade, utan tänkte,
att han talade i bilder och var så förtviflad öfver
hustruns död, att han ansåg sitt lif slut, då hon
var borta. Och för att trösta honom började jag
tala ömma och. lugnande ord. Men då förklarade
han för mig, att hvad han sagt var bokstafligt
sant.
Där i landet var det sed, att när en man dog,
skulle hans hustru lefvande begrafvas med honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free