- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
153

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min fjärde resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och när en hustru dog, skulle hennes nian lefvande
begrafvas med henne.
— Så i morgon, klagade den arme mannen, är
det sista ^gången-solen skiner på mitt ansikte, ty
då komma de att föra mig upp på Dödsberget,
och sedan de först hissat ned min hustrus lik,
hissa de också ner mig i den stora grafven, som
slukar allt lefvande.
Komma de att göra detsamma med mig
om min hustru dör? frågade jag.
— Ja, säkerligen.
Denna underrättelse försatte mig i förtviflan,
och sedan jag dagen därpå bevittnat, huru min vän
under stora ceremonier verkligen blef lefvande
begrafven tillsammans med sin hustrus döda kropp,
kände jag mig så uppskakad, att jag gick till ko-
nungen och frågade honom, om jag som främling
äfven vore underkastad landets lagar och skulle
begrafvas lefvande, om min hustru doge.
— Ja, min kära vän, sade konungen, det hjäl-
per inte. Du är gift med en landets dotter, och
man^ måste alltid taga seden,’dit man kommer.
Fastan jag är konung, måste också jag underkasta
mig samma öde, så du får trösta dig med, att du
inte är den ende, som hotas af den faran.
Nu började en förfärlig tid. Hade jag förut
varit rädd om min hustru, så blef jag nu så öm
om henne, att jag aldrig vågade släppa henne ur
sikte. Så fort hon led af den minsta lilla opass-
ighet, blef jag halfdöd af förskräckelse och skickade
efter alla doktorer, som funnos i staden. Jag såg
själf efter, att hon inte fick äta för mycket och
mte heller för litet, och det fanns ingen uppm ärk-
sammare äkta man än jag i hela landet. Från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free