- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
155

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min fjärde resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omöjligt, ty så fort det blifvit bekant, att min hust-
ru var död, hade konungen för att hedra mig
låtit omgifva m itt hus med sin lifvakt. Det var
bara att finna sig i och afvakta sitt öde.
Dagen däipå firades äfven min och min hust-
rus begrafning med största möjliga ståt. Både
jag och den döda ikläddes våra präktigaste dräk-
ter och smycken, och sedan bärarne lyft upp lik-
båren, måste jag stappla efter den, följd af ko-
nungen och hela hans svit, ty man ville trösta
mig genom att bevisa mig riktigt lysande och ovan-
liga ärebetygelser.
Då vi efter en timmes promenad hunnit upp
på toppen af Dödsberget, öppnade man en stor
lucka, och den fasaväckande afgrunden gapade
framför mig.
Vansinnig af förtviflan vid denna syn kastade
jag mig för konungens fötter och bad och besvor
honom att taga mig i sitt beskydd och låta mig
få behålla lifvet. Men fastän han grät af rörelse
och var olycklig för min skull, stod det icke i
hans makt att hjälpa mig, och han uppmanade
mig endast att vara stark och med jäm nm od bära
mitt öde.
Under det jag talat med konungen, hade emel-
lertid min hustrus kropp blifvit nedhissad, och
begrafnings-besörjarens drängar grepo nu tag i mig,
släpade mig fram till hålet, pressade ned mig på
en bår, på hvilken man förut ställt en vattenkruka
och sju små bröd. Och så hissades äfven jag ned
i afgrunden.
Af förskräckelse förlorade jag sansen, och jag
vet icke, hur länge jag legat i dvala, då jag vak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free