- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
162

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min femte resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anträdde jag ombord på mitt eget skepp, som jag
lät bygga och inreda så som jag själf ville ha
det, ty jag ville göra mig alldeles oberoende och
sålunda vara mera herre öfver mitt öde. Men icke
heller detta räddade mig från farliga äfventyr.
Som fartyget var stort, kunde icke ensamt min
last fylla det, och jag tog därför emot flera andra
köpmän och deras varor. Vi seglade långt bort, sålde
och köpte hos främmande folk, och allt tycktes gå
oss väl i händer, tills vi en dag gingo i land på den
så kallade Rockön, där det troddes, att fågeln Rock
hade sitt egentliga hemvist. Detta tänkte vi dock
icke på. Vår mening var endast att häm ta friskt
vatten och skaffa oss litet kroppsrörelse genom en
promenad på land. Men bäst vi gingo där på
stranden, fingo vi sikte på ett ofantligt, hvitt klot
liggande i den mjuka sanden, och jag förstod ge-
nast, att det var fågeln Rocks ägg, ty jag hade ju
sett ett sådant förut.
Det föreföll vara nära utkläckt, ty det hade
stora sprickor, och just som vi kommo fram till
det, knakade det i skalet, och ungen stack ut näb-
ben, borrade fram hufvudet och tittade på oss med
sina stora, blanka ögon.
Då tyckte köpmännen, mina kam rater, att de
gjort ett rart fynd, och utan att bry sig om mina
varningar togo de sina handyxor och slogo allde-
les sönder skalet, drogo ut den hjälplösa, stackars
ungen, höggo honom i stycken, gjorde upp eld och
stekte honom.
Men knappt hade de satt sig ner att äta, förrän
jag såg två mörka moln uppstiga vid horisonten
och närma sig oss med förvånansvärd hastighet.
Jag märkte med förskräckelse, att det måste vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free