- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
165

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min femte resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstäfven och vid fartygets förlisning fått fatt i en
mast, vid hvilken jag höll mig uppe.
Pa så sätt fingo de hjärtlösa köpmännen skörda
lönen för sin grymhet mot den värnlösa fågelungen,
men de drogo äfven med sig flera oskyldiga i sin
olycka.
Hvad mig beträffar, så gynnade mig väder och
vind, och jag flöt i land på en ö, som tycktes mig
vara den härligaste i världen. Sedan jag hvilat
mig en stund i det höga, mjuka gräset, gick jag,
och såg mig omkring och trodde, att jag befann,
mig i den allra skönaste lustgård. Palmerna lu-
tade sig öfver mig med sina höga kronor, gyllene
frukter skimrade öfverallt i träden, mogna druf-
klasar vinkade lockande, till hälften gömda under
sina blad, och öfver den friska gräsmattan, inväfd
med de underbaraste blommor, praktfulla och doft-
rika, hoppade en silfverglänsande bäck. Fåglar
sjöngo, och lysande fjärilar fladdrade omkring som
blommor, lösta från sina stänglar.
Jag gick och gladde mig åt allt det vackra, jag
såg, åt af de läckra frukterna och sof under nat-
ten en lugn sömn i det doftande gräset. Men mor-
gonen därpå ströfvade jag längre omkring, och när
jag då kom till en ny bäck, något bredare än den
förra, fick jag se en gammal man silta hopkrupen
vid dess kant och stirra helt hjälplöst framför sig.
Han var liten och torr och tycktes vara mycket
ålderdomssvag.
Då han varseblef mig, vinkade han mig till sig,
och, som det tycktes, oförmögen att tala, tecknade
han åt mig med sin vissnade hand, att han gärna
ville öfver bäcken för att komma åt några granna
persikor, som lyste honom i ögonen på andra si-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free