- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
168

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min femte resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hopp, hopp, min gosse! skrek han. Nu är
du min ridhäst, ska du veta.
Och så skrattade han igen och drog mig i
vänstra örat för att få mig att gå till vänster.
Men då blef jag rasande. Det skulle väl vara
en lätt sak att befria mig från det där lilla odju-
ret! Och så slängde jag honom hit och dit, nöp
honom, ref honom och försökte åtskilja hans magra
ben, som han nu slagit i kors öfver mitt bröst. Men
allt var förgäfves. Den gamle dunkade mig bara
i hufvudet, så att han var nära att spräcka det.
— Din falska usling! stönade jag och gjorde
ett försök med att kasta omkull mig och rulla
mig för att få honom bort ifrån mig.
Då tryckte han emellertid min hals, så att jag
förlorade andan och måste ligga stilla, och han
lät mig vara i fred för hugg och slag, tills jag häm-
tat mig en smula. Men sedan sparkade han mig,
tills jag jämrade mig af smärta, tvang mig att stiga
upp, hojtade åt mig och drog mig i hår och öron,
så att jag måste gå åt det håll han ville. Jag hade
verkligen blifvit hans ridhäst och fick lof att trafva
omkring med min förhatliga börda utan rast eller
ro. Det var knappt, att jag fick tid att plocka mig
några frukter för att stilla min hunger.
— Nå, tänkte jag, när han sofver, skall han
väl släppa mig.
Kvällen kom, och då jag lade mig ner för att
hvila, lät han mig göra det, men han släppte inte sitt
tag. Jag kunde höra, hur han snarkade och sof,
men vid min minsta rörelse klämde han ihop be-
nen, och jag befann mig som i ett skrufstäd. Det
var omöjligt att bli fri.
Nästa dag tillbragtes på samma sätt. Jag måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free