- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
169

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min femte resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå, trafva och galoppera på kommando, precis som
en häst. Han dresserade mig till och med att göra
konster, såsom att hoppa under träden, för att han
skulle nå frukterna och gå på alla fyra, för att
han skulle få byta ställning. Så gick tiden, och
jag tror, att jag hade härdat ut i flera veckor med
det gamla missfostret på nacken, då jag händelse-
vis kon? på en god idé, därigenom att jag hittade
en torr kurbits bredvid en vinranka.
Jag öppnade den stora kurbitsen, gjorde den
väl ren, plockade sedan en mängd drufvor och
fyllde skalet med deras saft, som jag pressade ut
med mina händer. Så ställde jag drycken i solen
för att jäsa, och när jag dagen därpå kom tillbaka
och satte kurbitsen till munnen, fann jag, att in-
nehållet förvandlats till det härligaste vin.
Jag drack en god del, och det lättade mitt hu-
mör, så att jag började sjunga, hoppa och dansa,
och det gamla odjuret på min rygg förvånade sig
öfver min munterhet. Han märkte slutligen, att
orsaken därtill måste vara drycken i kurbitsen, ef-
tersom jag blef allt gladare, ju mera jag drack, och
utan att säga något slet han plötsligt kärlet ur min
hand och satte det till läpparna.
Först smakade han bara litet och smällde med
tungan, men så drack han ur alltsammans på en
gång, och det var inte litet, ty jag hade icke ta-
git m er än fjärdedelen af vinet.
Det dröjde icke heller länge, förrän verkning-
arna började visa sig. Först tog han sig för att
hoppa och dingla på mina axlar, fäktade helt lek-
fullt med arm ar och ben och slog till det ena gap-
skrattet efter det andra. Så gaf han sig till att
sjunga med full hals, så att det lät som om tusen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free