- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
170

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min femte resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ugglor, kattor och hundar jam ade och tjöto. Se-
dan smekte han mig, som om jag varit hans allra
käraste hjärtevän, och till sist lallade han och vack-
lade af och an.
Då märkte jag, att han inte längre var den star-
kaste. Med ett kraftigt ryck fick jag bort hans
ben från mitt bröst, riste på mig, och — him -
len vare lofvad — jag var åter fri. Gubben låg på
marken som en klump och sa berusad, att han
knappt kunde titta upp.
Men jag var inte sen att döda honom, ty jag
hade för längesedan inselt, att han icke var någon
människa utan ett förfärligt vidunder, och att jag
aldrig skulle komma ur hans våld, så länge han
vore i lifvet.
Jublande öfver min frihet sprang jag sedan om-
kring och njöt af den sköna öns alla behag. Men
i min ensamhet blef dock tiden mig lång, och jag
höll mig mest nere vid kusten, där många fartyg
seglade förbi på afstånd. Jag hoppades, att man
från något skulle se mina viftningar, men jag an-
strängde mig förgäfves. Ingen såg mig.
En morgon, när jag kom ner till stranden, blef
jag dock gladt öfverraskad genom åsynen af en
hop karlar, som gingo omkring och samlade fruk-
ter och hämtade vatten i stora kärl. Det var be-
sättningen från ett skepp, som låg ankradt i viken,
och jag skyndade förtjust fram till dem.
Men äfven de blefvo öfverraskade att få se mig,
och när jag berättade dem om den gamle mannen,
som jag råkat ut för, visade de ännu större för-
våning.
— Prisa Er lyckliga stjärna, sade de, ty hittills
har ingen kommit lefvande ur hans våld. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free