- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
174

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjette resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ingenstädes sågo vi land.. Så drefvo vi omkring
i flera veckor, tills vi en morgon funno, att vi
kastats in i en stark hafsström, hvarur hvarken
roder eller segel kunde hjälpa oss.
Då ändtligen ropade kaptenen, att han visste,
hvar vi voro. Men nyheten gladde oss icke vidare,
ty han ref på samma gång af sig turbanen, slet
sitt hår och sitt skägg och skrek, att vi vore för-
lorade.
— Vår olyckliga stjärna har fört oss till det
farligaste stället i hela hafvet, tjöt han, medan han
som en galning sprang rundt omkring däcket. Den-
na hafsström drifver fartyget med sig ända bort till
en klippig, öde strand, där det kommer att splitt-
ras, och vi få alla vår död i vågorna eller förgås
på klipporna, hvarifrån ingen väg finns.
Att han sagt sant, märkte vi också snart, ty
ett högt berg höjde sig snart framför oss, och alla
på skeppet började jäm ra sig och bedja böner till
Allah.
Men bönerna hjälpte icke. Strömmen förde oss
framåt med förökad styrka. Inom en timme voro
vi alldeles invid det himmelshöga berget, och med
ett brakande dån slog skeppet mot klippan. Så till
vida hade vi ändå lyckan med oss, att det icke
genast gick i spillror, ty det satt fast vid en ut-
skjutande bergklint, som det törnat emot, och innan
vågorna rådde med att rycka det loss, fingo vi tid
att alla gå i land och äfven rädda en stor del lifs-
medel och det dyrbaraste af lasten.
Men nu stodo vi där maktlösa på den öde
klippstranden, som endast här och där i bergs-
skrefvorna hade att uppvisa en liten jordfläck med
några tynande örter och för öfrigt bestod af idel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free