- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
176

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjette resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klippspetsar, som tvärbranta och oöfverstigliga tor-
nade upp sig, den ena öfver den andra. Vi voro
som i ett fängelse. Och öfverallt lågo kringströdda ’ J
hvitnade människoben och rester efter dyrbara
varulager, förtäljande oss, att vårt skeppsbrott icke
var det första på detta ställe, och förutsägande,
hvad vi hade att vänta.
Kaptenen vred sina händer och sade:
— Det är ute med ossl Vi ha ingenting annat
att göra än att reda våra grafvar, ty härifrån
kommer ingen lefvande.
Dessa ord uppm untrade oss icke särdeles, och
fastän vi funno sanden mellan stenarna vara blan-
dad med de underskönaste pärlor och ädelstenar
och sågo smaragder och rubiner hänga som stora
skimrande droppar vid bergväggarna, slog hjärtat
tungt i våra bröst. Vi föraktade dessa skatter, ty /
hafsströmmen skulle hindra hvarje försök af oss
att återvända till den öfriga världen.
Emellertid delade vi redligt lifsmedlen oss emel-
lan, och sött vatten flngo vi ur en väldig källa,
som sprang upp strax vid stranden. Märkvär-
digt nog ledde dess källåder icke ner till hafvet
utan försvann i stället i en trång bergshåla, hvar-
ifrån den fortsatle sitt underjordiska lopp genom
klippans innandömen. Så lefde vi dag för dag
utan hopp, bådo den högste förbarm a sig öfver
våra själar och beredde oss att dö. Lifsmedlen
togo till sist slut. Den ena efter den andra för- ,
smäktade, dog, blef tvagen och begrafven af de
efterlefvande, och en dag fann jag mig vara den
enda af oss alla, som ännu var vid lif, ty jag hade
hushållat bättre än mina kam rater med de mat-
förråd, som kommit på min lott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free