- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
177

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjette resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men jag gladde mig ingalunda öfver att vara
den siste. Tvärtom önskade jag, att jag dött förut.
Då hade jag åtminstone blifvit tvådd och ordentligt
jordad. Jag vandrade förtvillad omkring, ångrade
min olycksaliga reslust, som ställt mig inför så
många fasansfulla dödar, och tog mig slutligen
för att gräfva min egen graf. När jag kände mig
riktigt svag, ville jag lägga mig uti den, så skulle
nog vinden och vågorna skotta igen den med sand.
Sedan delta bestyr var utfördt, dref jag emel-
lertid vidare omkring och kom på min vandring
till den underliga källan, som sänkte sitt flöde
ner i klipphålan. Då fick jag se, att dess vatten
minskats betydligt, och den lilla ån fyllde icke
som förut hela öppningen i bergväggen utan läm-
nade ett tomrum, så att man kunde se in i hvalf-
vet. Jag gjorde mig en fackla af ett stycke ved
och lyste, så långt jag kunde, under bergtaket. Det
såg nästan egendomligare ut därinne än i öpp-
ningen, och när jag kastade en spån i vattnet,
flöt den stilla och lugnt framåt, tills jag förlorade
den ur sikte.
Detta förde mig på tanken, att om jag bara
hade en farkost, skulle jag, liksom spånen, kunna
flyta bort med strömmen i ån. Kanske skulle jag
då komma fram någonstädes till leende ängder och
bebodda trakter. Men äfven om jag med ån skulle
störta ned i något underjordiskt djup och på det
sättet förgås, så vore ju den döden icke värre än
den, som nu väntade mig.
Jag beslöt att försöka denna utväg och bör-
jade genast förfärdiga mig en flotte af de iland-
flutna plankorna från förlista fartyg. Tåg och vide-
kvistar hade jag att sammanfoga dem med, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/watusen/1/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free