- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
178

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjette resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när flotten var färdig, satte jag den i den lilla ån,
hvars hela bredd den nästan upptog, och fastgjorde
den vid stranden, medan jag lastade på den åter-
stoden af mitt lilla m atförråd och samlade ett helt
kn3rte fullt af de oskattbara pärlor och ädelstenar,
som lågo kringströdda på marken. Komme jag nå-
gonsin ut i världen igen, så skulle de vara bra att
ha, tänkte jag.
Sedan jag också 3
’xat till ett par åror och ändt-
ligen var i ordning, steg jag själf på flotten, lade
mig på knä för att icke stöta emot hvalfvet, löste
min farkost från land och anbefallde mig i Allahs
beskydd.
Med god fart gled jag in genom klipp-porten, och
strax därpå blef det alldeles mörkt omkring mig.
Ingen ljusstråle kunde tränga in i det tusen meter
höga berget, som reste sig öfver m itt hufvud, och
dödst3fstnad rådde därinne, utom när den afhröls
genom plaskandet af vattendropparna, som bildat
sig af fukten på bergväggarna och då pch då föllo
ner i ån, eller af det dunsande ljud, som uppstod,
när min flotte stötte emot något hörn i klippväg-
gen. Ibland tornade äfven mitt hufvud mot ett
utsprång eller mot hvalfvet, och jag måste lägga-
mig raklång på bräderna för att icke bli nedskuf-
fad i vattnet. Ibland var åter grottegången så hög,
att min uppsträckta arm icke kunde nå taket, och
så vid, att jag bekvämt kunde ro.
En lång tid förflöt på detta sätt. Men att
räkna den i dagar och nätter var mig omöjligt,
eftersom min dag var alldeles lik min natt. Jag
visste bara, att mitt lilla m atförråd smälte ihop
och tog slut, fastän jag icke åt utom när hung-
ern blef outhärdlig, och sedan jag ätit upp min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free