- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
180

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjette resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sista brödbit, varade m örkret ännu. Det tycktes
mig, som om min färd redan räckt i åratal, och
jag började tro, att denna underjordiska flod bil-
dade ett band kring jorden. Förtviflan intog mig,
och jag gnagde trävirket i flotten för att söka
döfva hungerskvalen, hvilket dock icke lyckades.
Till sist blef jag emellertid så svag, att jag låg
orörligt utsträckt på min farkost, och en välgörande
vanmakt beröfvade mig medvetandet om min olycka.
Kanske hade jag legat så i dagar eller kanske
blott i timmar. Hvad vet jag? Men när jag åter
slog upp ögonen, var det icke längre mörkt om-
kring mig. Jag hvilade på en grönskande, blom-
bevuxen strand, och himlens blåa fäste mötte min
blick. Bredvid mig sysslade en mängd svarta män-
niskor, och en af dem låg på knä vid min sida
och höll tätt intill min mun en bägare, ur hvilken
jag nyss måste ha druckit, ty jag kände vinsmak
på mina läppar och försfod, att man gifvit mig
något, som väckt mig ur vanmakten.
Förvånad reste jag mig upp, hälsade mina räd-
dare och öfverhopade dem med tacksägelser. Men
de försfodo icke mitt språk, logo endast och be-
visade sitt vänskapliga sinnelag genom tecken och
åtbörder.
Jag var likväl så glad öfver min räddning, att
jag icke ville tänka på något annat, förrän jag
prisat Allah, och så föll jag på knä och lofsjöng
honom på mitt eget tungomål. Men då jag reste
mig upp igen, trädde en af de svarte fram till mig.
— Jag förstår ditt språk, sade han, och efter-
som jag ser, alt du icke vet, hur du kommit hit
till oss, så skall jag säga dig det. I morse, då vi
kommo hit för att så och plöja på fälten, fingo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free