- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
186

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjunde och sista resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt. Hvarken stormar, klippor eller hafsströmmar
lade hinder i vår väg, och snart ankrade vi i huf-
vudstaden Serendyb. Jag lämnade skeppet tillsam-
mans med alla mina ijänare och följesvenner, som
buro skänkerna till konungen, men själf gick jag
främst och kastade mig ned inför landets härskare,
som väntade mig i tronsalen.
— Nådigste och stormäktigste konung! sade
jag. Min herre, kalifen i Bagdad, låter tusen-
faldt hälsa Er och har sändt mig hit för att tacka
Er för Edert bref och Edra vängåfvor och ber Er
som bevis på sin vänskap emottaga dessa skänker.
Därmed öfverlämnade jag till honom alla de
kostbara dräkter, smycken och andra dyrbarheter,
som jag fört med mig, och han syntes på det
högsta belåten, öfverhopade mig med gåfvor och
nådebevis och sade mig, hur glad han var att
återse mig. Fester och lustbarheter tillställdes mig
till ära, och när jag slutligen bad att få anträda
återfärden, skänkte konungen mig en lysande guld-
broderad hedersdräkt och ledsagade mig själf ner
till skeppet.
Hade jag varit orolig på bortresan, så var jag
nu betydligt lugnare och gladare till mods, då det
bar hemåt igen. Väder och vind voro fortfarande
gynnsamma, och en dag hade jag just räknat ut,
att vi inom en vecka skulle vara tillbaka i Bal-
sora, då utkiken i masttoppen plötsligt utropade:
— En seglare i väster!
Kaptenen riktade sin uppm ärksam het åt det
utpekade föremålet men rynkade snart ögonbrynen.
— Det är en kapare, sade han. Vi måste för-
svara oss.
Om en stund blef också det annalkande farty-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/watusen/1/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free