- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
189

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjunde och sista resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och icke någon handtverkare. Men då blef han
bekymrad och lutade hufvudet i handen som för
att utgrunda, hvad han i all världen skulle göra
med mig.
— Nå, sade han, kan du handtera pil och
båge då?
— Ja, svarade jag, det kan jag.
Jag hade nämligen i min ungdom öfvat mig
mycket med detta vapen och hunnit till en rätt stor
skicklighet.
Då blef han glad igen, tog ner en båge och
ett koger med pilar från väggen, gaf mig dem och
bad mig att följa sig ut på gården, där en tam
elefant stod och trampade. Vi satte oss båda upp
på hans breda rygg, och så bar det af till den
djupa skogen, som låg liera mil från staden. Se-
dan vi kommit ganska långt in, stannade köpman-
nen vid ett stort träd och befallde mig att klättra
upp i det.
— Sitt nu h är och vakta! sade han. I skym-
ningen och i gryningen bruka en hel massa elefanter
draga här förbi för att komma ner till skogsgölen
och släcka sin törst eller sällskapa på den gröna
slätten däromkring. Skjut då på dem, och lyckas
du fälla någon, så skynda dig hem, och säg mig till!
Efter att ha gifvit mig detta uppdrag räckte
han mig en liten matsäckspåse, som han fört med
sig, och trafvade så tillbaka till staden på sin
tama elefant.
Men jag satt lydigt kvar i trädet och väntade.
Så länge det var dager, såg jag icke skymten af
en elefant, och natten bröt in, utan att någonting
störde mig i min ensamhet. Jag lutade mig mot
de breda trädgrenarna och fick då och då njuta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free