- Project Runeberg -  Sagor ur Tusen och en natt / Första samlingen /
191

[MARC] Author: Anna Wahlenberg With: Louis Moe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjunde och sista resa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen, där vi gräfde ner den skjutna elefanten för
att, sedan kroppen multnat, kunna taga reda på de
dyrbara betarna, föra dem till staden och sälja dem.
Efter den stunden steg jag allt högre och högre
i min herres gunst, ly nästan dagligen sköt jag
en ny elefant, och till belöning för all den nytta,
jag gjorde, behandlades jag mera som en medlem
af familjen än som en köpt slaf.
Så gingo ett par månader. Men elefanterna
hade blifvit misstänksamma af sig. Ibland trodde
jag, att de sett mig, ty fastän jag dolde mig myc-
ket väl i löfverket, tittade de åt det håll, där jag
satt, och trum petade hotande emot mig. Dessutom
togo de andra vägar, när de gingo ner till skogs-
gölen, så att jag oupphörligt måste söka mig nya
träd till bakhåll, och de bökade ofta i jorden,
där vi gräft ner deras bröder, liksom ville de se,
hvad vi gjort med dem. Det såg ut, som om de
allt mera förlorade tålam odet med mig, och en
dag, då jag satt högt uppe i en ceder och vän-
tade på, att de skulle gå förbi, stannade de som
på öfverenskommelse alldeles inunder mig, reste
på en gång upp snablarna och trumpetade, så det
genljöd i hela skogen.
Sedan började de tram pa och böka upp m ar-
ken kring trädstam m en, fläktade med öronen och
tittade argt på mig med sina små ögon. Men jag
blef så förskräckt, att jag tappade både koger och
båge, och väl var det, ty hade jag skjutit någon
nu, skulle det nog varit ute med mig med det-
samma. Då de märkte, att jag var obeväpnad,
föreföll det emellertid, som om de blidkats en
smula, ty de slutade med att väsnas och lutade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 18 16:28:05 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/watusen/1/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free