Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sindbad sjöfararen. Med 36 teckningar - Min sjunde och sista resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina hufvuden ihop, som om de rådslagit om vik-
tiga ting.
Slutligen var rådplägningen öfver. Den största
elefanten skilde sig från de öfriga, slog sin sna-
bel om stammen till mitt träd, ochmed ett ryck
drog han upp det med rötterna och lät det bra-
kande falla till jorden. Lyckligtvis föll det icke
åt den sida, där jag satt, ty då skulle jag ofelbart
slagit ihjäl mig, hvaremot jag nu endast fick några
skråmor. Men räddad var jag ändå icke, ty i
samma ögonblick närmade sig den stora elefanten,
som väl visste, hvar han hade mig,slängde sna-
beln omkring mitt lif och lyfte uppmig.
Jag trodde, att hans nästa bestyr skulle bli att
slunga mig i"marken och tram pa på mig, men till
min* häpnad satte han mig helt varligt på sin rygg
och började marschera framåt, följd af alla sina
kamrater.
— Godt, tänkte jag, man spar väl m itt aflif-
vande till ett högtidligt tillfälle.
Och jag darrade af ångest, där jag satt på min
höga plats, prisgifven som ett maktlöst litet kryp
åt mina herrars godtycke.
Ungefär en timme skredo vi fram på detta
sätt, men då började det ljusna i skogen, och vi
kommo ut på en stor slätt, där en oerhörd mängd
betar och ben efter döda elefanter lågo hopade
på hvarandra.
Tydligen var detta hela det stora elefantfolkets
begrafningsplats.
Då vi hunnit midt fram på slätten, stannade
den väldiga elefanten, kastade upp sin snabel på
ryggen, lyfte försiktigt ner mig och satte upp mig
på den största af benhögarna. Sedan gjorde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
