Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt lärde sig Beskow uppskatta fru Wijks goda
smak, och när han på försommaren 1834 sände henne
»några skrifter», tillade han i den medföljande biljetten:
»J ag törs ej släppa ut dem i världen utan att hafva
underkastat dem det finaste omdömes bifall eller ogillande.»
Han bifogade också ett band af Goethes samlade
skrifter och bad fru Wijk genomögna sidan 289 däri —
måhända var det bd. IV (af nyss förut utkomna stora
upplagan), innehållande andra delen af Faust; å den
anvisade sidan möts man där bland annat af denna rad, hvarpå
Beskows galanteri kan ha syftat: »Mit meiner Königin
zu sein verlangt mir heiss.»
I ett vackert minnesalbum, bundet i rödt maroldn
med guldsnitt och med initialerna H. V. W. på ryggen,
har Beskow den 18 juli 1834 inskrifvit följande verser —
han var den förste som skref däri —:
Som jorden vidsträckt är det Skönas rike,
hvart känsligt bröst är undersåte där,
men Dygdens värld är himlaljusets like,
dess rymd bebodd af idel änglar är.
Väl den som stödd på oskulds liljestängel
förenar jords och himmels täcklighet,
går genom lifvet som det Skönas ängel
och kan en gång som Dygdens lämna det.
Dagen därpå (d. 19 juli) skulle Beskow ut på en resa
till utlandet, och i afresans ögonblick sände han den
beundrade damen en bukett med orden: »Jag såg i går, att ers
nåds blomsterglas voro tomma. Ers nåd bör alltid vara
omgifven af blommor.»
Beskow, som enligt egen bekännelse hade en passion
att skrifva bref på resor och under tre veckors tid afskicka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
