- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
43

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dig, nämligen att jag beklagade det jag icke fått se mer
än hälften af ditt ansikte, ehuru man känner änglarna
på profilen. Det är också sant, att ingenting gör mig
så lycklig som att se på det sköna, helst i sin högsta form,
nämligen den kvinnliga. Den har gjort mitt lifs glädje,
men också, och ännu mera, dess sorg: i det skönas tjänst
har jag lefvat, i det skönas tjänst vill jag dö. Hvad jag
där njutit, men också hvad jag där lidit, det vet ingen
annan än Gud och mitt ärriga hjärta. Och likväl
beklagar jag icke endast det saknade tillfället att betrakta
som jag borde, att se mig mätt på det skönaste ansikte
i Norden, skönast i synnerhet därföre att det återspeglar
en skön själ; utan jag beklagar ännu mera, att tiden icke
medgaf mig att få utgjuta mitt arma hjärta för dig. Ser
du, min söta Hilda, jag känner dig litet eller intet; men
ifrån det första ögonblick jag såg dig har det varit min
känsla: hon eller ingen kan du anförtro dig, vid hennes
bröst kan du få gråta ut ditt väsens oändliga sorg: hon
måste förstå dig, hon måste kunna deltaga i din smärta.
Egentligen har jag intet gällande skäl, grundadt på
erfarenhet och närmare bekantskap, till en sådan tanke;
men det är det första intryckets makt, som hos mig
alltid är outplånligt, det är ett slags ledande instinkt hos
mig, som föranledt dessa förhoppningar. Skriftligen
låter sådant ej säga sig, ty då framträder mer än annars
den farhågan: hvad frågar hon därefter? Hur kan du
begära något deltagande, som dina gamla vänner neka
dig, af en så godt som okänd? Och likväl är ett sådant
deltagande mitt hjärtas innersta behof . . . Ett hufvud
som brinner och ett hjärta som blöder — se där i två
ord min lefnads historia. När skall jag kunna få säga
dig det omständligare, öppnare, begripligare? —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free