Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill du igenomgå det öde lifvet
blind för det skönaste, som blef det gifvet.
Hvad menar då ditt blåa ögonpar,
två himlar med en ängel uti hvar:
nej, icke änglar, tvenne kärleksgudar,
två sköna piltar uti asurskrudar?
Hvad vill din mun, en klufven rosenknopp,
för kyssar gjord, tills rosen rinner opp?
Hvad vill din hy, ett koloritens under,
ett snöhvitt tyll med rosenrödt inunder,
en mild, en halfsläckt aftonrodnad lik,
när stjärnan börjar se sig i sin vik?
Hvad vill till slut det skönas själ, behaget,
af alla Greklands gratier sammandraget,
som kring ditt hela väsen gjutes, huldt
förtrollande och gladt och kärleksfullt?
Är detta allt en lögn utaf naturen?
Nej, du, om någon, är för kärlek buren,
den kärleken, som fyller himlens rund,
ser med ditt öga, andas med din mund.
Tag dig till vara, sköna Hilda! Vörda
ditt lifs bestämmelse! Skall ingen skörda,
där dock naturen satt med riklig hand
ett paradis, ett yppigt rosenland?
Det rosenlandet blommar i ditt hjärta
med doften daggfrisk och med färger bjärta.
Låt den ej vissna bort! Naturen skref
dig i ditt vänstra bröst ett kärleksbref:
läs det, lägg ut det, som du bäst må tycka:
det är ett gåfvobref på lifvets lycka.
Och lifvets lycka, Hilda, ej är hon
ett liknöj dt lugn, en evig negation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
