Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Varningen» synes först ha blifvit framlämnad
följande år. Af det starkt passionerade finner man sedan
ringa spår i Tegnérs meddelanden till Hilda Wijk, ehuru
ännu flera år därefter hans känsla för henne tog sig
romantiskt sentimentala uttryck också i dikt, såsom vi skola
se. Lidelsen fann han icke hos henne; — det stora
förtroendet däremot hade han vunnit, och det öfvergaf
honom aldrig. Jämte Martina von Schwerin blir Hilda
Wijk nu hans trogna »biktmor» —- en yngre, mera
omedelbart tjusande, om än i andra afseenden icke den förra
öfverlägsen.
Under dessa sorgliga år på 1830-talets slut —
kanske i egentlig mening hans sorgligaste, mest »kritiska»
tid — blir Hilda Wijk honom en tröstare af oskattbart
värde, en ljusalf, som förmår, åtminstone ibland, från
hans själ jaga bort svartalferna.
Ur det tacksamhetsbref, som Tegnér efter detta
Göteborgsbesök sände Wingård, må ett par utdrag meddelas:
Östrabo d. 12 augusti 1837.
Sedan jag hela veckan, allt sen jag kom hem, suttit och
tenterat och examinerat, hvilket lektorerna visligen
uppskjutit, och i dag vigt mina 8 präster, kan jag ej bättre
sluta dagen än med att tacka dig innerligen och af hjärtat
för all den gästfrihet, godhet och broderliga vänskap,
som du visade mig under mitt långvariga vistande i
Göteborg. Afståndet mellan Rom och Avignon gjorde väl,
att vi träffades mera sällan än jag skulle önskat: men det
var ändå tillräckligt för att stadga min öfvertygelse, att
E. Wrangel. c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
