Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att slita litet ondt på vägarna än att sitta hemma och
inkvietera sig för den bortovarande. Men herrarne resa
helst ensamma i affärer. . .
Snart stundar en vackrare årstid; jag vill då ej uppge
hoppet att få se Tegnér här. Emellertid längtar jag
obeskrifligen efter några rader från Tegnérs hand.
Eef väl och tänk någon gång på
Hilda.
Svaret från Tegnér lät icke vänta på sig:
Östrabo d. 16 mars 1838.
Huru skall jag kunna tacka dig som jag borde, älskade
Hilda, för ditt vänliga bref och det deltagande du visar
för mina arma Vexiöboar? De förtjäna det åtminstone
genom sin olycka, ehuru mycken fördom jag annars hade
emot dem. Det är ingalunda de fattigaste, utan de bästa
och förmögnaste husen, la créme de la ville, som förstörelsen
drabbat. Det är ömkeligt att se familjer, från barndomen
vana vid välfärd och bekvämlighet, sammanpackade
i ett par små rum af ett hybble, där ingen slags trefnad
är möjlig. I mitt hus är inkvarteringen nu för det mesta
förbi. Endast min dotter med familj och domestiker
äro ännu kvar. De ha varit här alltsedan början af
december, då Rappe blef kommenderad till Malmö, och
stanna väl kvar åtminstone till hösten, då Rappe, som
icke vidare vill bygga i staden, hoppas kunna få sig en
egendom på landet. Hvad som ökar stadens olycka
är, att brandförsäkringssummorna voro så hushållsaktigt
tilltagna, att de knappast betäckte hälften af den verkliga
förlusten. Några hus, ehuru få och obetydliga, voro
alls icke brandförsäkrade. Det ser således mörkt ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
