- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
84

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Efter hemkomsten till Vexiö sände Tegnér sin väninna
på Bokedal följande bref:

Östrabo den t2 september 1838.

— Min varmaste tacksägelse för alla de lyckliga
stunder jag tillbragt hos dig på ditt förtjusande Bokedal och
i staden. . . Borde jag icke vara nöjd, att en sådan ängel
som du tålte mig, kanske äfven satte litet mera pris på
mig än på dina andra beundrare, kände en smula varmare
vänskap för mig än för de andra, med undantag endast
af den lycklige, som knappast förstår att rätt skatta
sin lycka? Säg mig är det icke så, älskade Hilda. Säg
mig det tusende gånger. Det skulle göra mig bra ondt,
om jag för ditt hjärta verkligen ej vore mer eller annat
än de fleste af dina bekanta. Och likväl torde det väl
vara så, jag har ingen rätt att misstycka, om så är.
Emellertid är tviflet bittert, helst i den ensamhet, hvari jag
nu alltjämt sitter och tänker — på dig. Sedan
Heur-lin nu rest till Stockholm, där han troligtvis kvarstannar
ett år, är jag alldeles ensam med mina minnen. Några
ibland dem äro mig kära umgängesvänner; men det
är äfven andra, hvilkas föränderliga och koketterande
ansikten förbittra min lefnad.––-

Mitt förhämsta sällskap är ditt porträtt, som nu
sitter öfver min soffa. Själfva dragen äro nog mekaniskt
lika, ehuru de ha en hårdhet och spetsighet, som ingalunda
ligger i originalet. Och sedan är koloriten, den
gudomliga, borta, och ängeln i ögat och hela väsendet. Det var
också en olycklig idé att måla en sådan hvitalf i —
svartkrita. Jag är emellertid glad att, sådant porträttet nu
är, kunna sitta och igenkänna konturerna, dem jag
naturligtvis uppfyller med en helt annan bild, som står och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free