- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
90

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

go

nens beundran bär villigt opp släpet på din klänning.
Älskade Hilda, hvad kan jag önska dig bättre och
härligare? En enda sak torde väl ännu fattas dig i lifvets
högsta lycksalighet; men jag bör vara billig och erkänna
att det kan gifvas två slags kärlek. Den ena är
lilje-hvit, oskuldsfull, lugnare, om också litet kallare än den
andra, som är rosenröd, tar hela människans väsende
i anspråk och ej räknar så noga, om han äfven skulle
vända upp och ner på lifvets vanliga och borgerliga
förhållanden. Han har visserligen sina bekymmersamma,
ja sorgliga stunder; men så är också hans svärmande
förtjusning något värd, ja egentligen mest värd af allt
här i lifvet. Mot den förstnämde har jag ingenting annat
än att den egentligen icke är — kärlek. Men man kan
möjligtvis umbära den och känna sig lycklig utan att
genomgå detta eldprof. Bifvet framgår då som en stilla
flod, utan vattenfall och med knappt märkbar rörelse;
himmelens stjärnor spegla sig äfven däruti, ehuru litet
blekare. Du med ditt liljehvita, lugna, harmoniska sinne
har deciderat dig för denna kärlek och finner dig nöjd
med den. Den andra, den rosenröda, är en yr- och
troll-hätta, som slår kullerbytta genom lifvet, har och ger
mycket nöje men föga ro. När du lefver idyller, så lefver
han idel dityramber. Bägge två äro rätt sköna
skalde-arter, ehuru min natur inklinerar mer för den sistnämnde.

Således, något nytt och bättre, än hvad du redan har,
kan jag icke önska dig. Men väl kan jag önska, att det
må fortfara, och att dina vänner alltjämt måtte få glädja
sig öfver din lycka. Glöm dem inte heller, goda Hilda.
Vi äro många som älska dig, men ingen varmare,
hjärtligare, uppriktigare än jag.––

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free