Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brann väl Evas blick den första dagen,
„ nyss af lifvets morgonglans betagen,
mera klar och blå än Hildas nu, —
när den blyga, öf ver jordiskt sälla
såg sin egen bild i Edens källa
och förvånad ropte: »hvem är du? »
Tidens morgontafla, ljufva höga
brudbild af naturen! För vårt öga
står du kvar till världens sista dag.
Hvem ej, sen årtusenden försvunnit,
dyrkar än, när han sin Eva funnit
ynglingsfrisk som Adam, dess behag?
Hvem då saknar paradisets drömmar
med dess lunder och dess silfverströmmar?
Skapar dem ej kärleken på nytt?
När från ögat af en helig kvinna
ömhetens och glädjens tårar rinna,
jorden till en himmel blir förbytt.
När att Edens yngsta drottning hylla
luftens fåglar den med sånger fylla,
solen huld ur rosenskyar ler,
där på morgonrodnans lätta vingar
oskuldsvärldens änglaskara svingar —
lik den skaldens blick kring Hilda ser.
Åter ett »suckande bref» skref Brinkman den 28 och
berättade att, då den Blåögda varit väntad me i sista
ångbåten, han flera timmar lupit omkring på
Riddar-holmen, där den skulle lägga till. »Allt det hvardags-
E. Wrangel. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
