Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl känner jag dig! Vid min vagga ju redan
du vigdes till svärmarens eviga brud,
och snillet, det barnsliga, lärde du sedan
att leka med bilder och ljud.
Välan då! Med lugn jag dig följer i spåren
på lifvets än kala, än blomstrande stig;
du lärt mig, att hjärtat ej åldras med åren,
så länge det klappar för dig.
Re’n skingra sig molnen, där stjärnorna bilda,
likt brinnande runor, den Saknades namn,
och Längtan sig döljer, när Glädjen och Hilda
till Eden förvandla vår hamn.
Så gick han och svärmade, sjuttiosexåringen med
det ungdomliga hjärtat. Trots all saknad och längtan
är det förtjusningens, den eldiga hänryckningens
oförställda glädje, som talar ur dessa utgjutelser. Allt annat
försvinner nu för den gamle romantikerns svärmande själ;
till och med sorgen öfver Tegnérs sinnessjukdom, som
nyss uppskakat honom så häftigt, synes vara alldeles
förgäten eller skjuten i bakgrunden.
Åndtligen den 3 september hör han det ljufliga
budskapet: »Hon kommer.» Det blir som en ny vår för
honom. Han skrifver nu:
»Hon kommer!»
Dessa få men betydningsfulla och tjusande ord voro
de första, hvarmed jungfru Marie i går emottog mig på
er trappa; själf gladare och skönare, än jag någonsin
funnit henne. Allt hvad hon tillade, var blott en from och
beskedlig utläggning af dessa två orå; och ehuru hon ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
