- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
120

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Reseminnen» fick hon låna af Brinkman. Andra poesier
af den nu under sjukdomen rastlöst produktive skalden
meddelades henne af Heurlin eller Wingård. Den senare
skickade (den 13 februari 1841) en sådan dikt — sannolikt
»Afsked af vännerna i norden» eller »Julottan» — till
sin »vackra vän». Den kom ju icke »i det bästa skick
för de klara ögonen. Besynnerligt men rikt, men till
slut rörande är detta kväde», tillade Wingård, »O, att han
kom åter till sig och oss, den älskade.» Ett par egna
skrifter — »torra fingerfrukter», som han anspråkslöst
kallade dem — bilade ärkebiskopen »till ett blidt omdöme ».

Vännerna Wijk försummade icke att då och då göra
den under vintern i sina rum instängde Brinkman ett
besök. Efter ett sådant skref fru Hildas beundrare (den
5 februari 1841):

»Att solen högst välgörande inverkar på kroppen,
det ha väl alla människor erfarit; men blott de bättre
veta, huru en vänlig solblick från en upphöjd, molnfri
själ uppfriskar och pånyttföder vårt andeliga lif. Och
som jag naturligtvis räknar mig bland de bättre — är
det ej skryt, utan ren tacksamhet, om jag försäkrar, att
jag efter ers nåds huldrika besök kände mig som en helt
annan varelse. Nej, tänkte jag, alla de plågor, som denna
barbariska vinter åstadkommer, skola dock ej förmå
mig att hata lifveV, lika så litet som denna än mera
barbariska riksdagen skall minska min orubbliga kärlek för
det gamla, hederliga Sverige.»

När den långa riksdagen ändtligen var slut och familjen
Wijk strax före midsommaren 1841 rest hem till Göteborg
och Bokedalen, sände Hilda Wijk sin gamle beundrare
i Stockholm ett varmt tack för alla vänskapsprof under
den långa hufvudstadssejouren. Nu (i juli) hade Tegnér

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free