Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundran för liennes samteliga egenskaper, en lifligare
hänryckning, en frommare kärlek och en trofastare vänskap
än den sköna, blåögda, snillrika, själfulla, gladlynta,
naturtrogna, ädelmodiga och emot påliteliga vänner så ömsint
nedlåtande Hilda!!» Allt detta kunde visserligen Tegnér
bättre än jag sätta på vers; men jag trotsar honom och
hvilken som helst af mina yngre medtåflare — »hvilkas
namn är legio, förty vi äro många» — att bättre och
skönare någonsin hafva uppfattat och i ett troget bröst
bevarat dessa blåögda förträffligheter, än den visaste
af dem alla, så vida åldern ger vishet, hvilket väl ej är så
alldeles afgjordt.»
»Jag finner mig så outsägligt lycklig i mitt hem» —
skref fru Wijk den 29 september — »att jag visst ej kommer
att sakna hufvudstaden och dess nöjen. Men väl åtskilliga
vänner där; och särdeles den oförgätlige vännen, som städse
bevisat sig sådan allt ifrån början af sin bekantskap —
behöfver jag väl att nämna hans namn?»
Och Brinkman svarade:
Stockholm den 15 oktober 1841.
I nedlåtande godhet och ädelmod, likasom i skönhet
och alla kvinnliga behag, alltid N:o I eller, rättare sagdt,
öjver och utom all N:o, »Hilda den Enda!», som den store
konungen kallades »Friedrich der Einzige!» — Jag kan
ej uttrycka min glädje öfver ert sista bref af den 29
september. Att ännu frånvarande finna mig så vänligt
ihåg-kommen af min så djupt vördade, så fromt och innerligen
älskade beskyddarinna är ju en sällhet, som skulle kunna
försona mig med alla hvardagslifvets nycker och obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
