- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
123

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liagligheter, emedan en högre förening, själens och hjärtats,
med en så helig ungdomsgudinna låter mig alldeles
glömma alla den gråhåriga ledsnadens tråkiga omgifningar.
Tusen våtögda tacksägelser således, min trogna, oförgätliga
skyddsgudinna! för det ni ännu räknar mig bland era
blott tillfälligtvis frånvarande — tillbedjare, skulle jag säga,
om del ordet ej längesedan blifvit vanhelgadt genom
det hvardagligaste missbruk. Huru många Hildor finnas
väl, som förtjäna att tillbedjas i sanning och andanom;
huru många af oss hafva väl sinne nog för det heliga i
själ och känslor för att äga rättighet att med ett sådant
ord förädla sin triviala kvinnodyrkan?––-

Må nu hjärtligt väl, i trots af den otrefliga hösten,
och tänk någon gång i ett ledigt ögonblick på den arma,
från er närvaro biltog-dömde vännen, som dageligen tänker
på den första af alla saknade väninnor, ej med alla de
känslor, som mina år kunde göra misstänkta, utan med
alla dem, af hvilka mitt hjärta klappade, när jag ännu
ägde era egna eviga — 15 år.

Jag omfamnar Wijk. Er

v. Br.

Nu skulle en af Brinkmans unga skyddslingar komma
till Göteborg med direkta hälsningar: Marie Benedicks,
en niéce till hans förevigade väninna fru Peppi, gifte sig
nämligen med Alex. Barclay från Göteborg. Måtte den
unga älskvärda och bildade damen bli väl inpassad i sina
nya förhållanden och få ett vänligt bemötande i Göteborg,
skref Brinkman till fru Wijk. »Må äfven den ojämförliga
Hilda vara litet god emot henne! — Stockholmskräken
hafva ju att tacka sig själfva för det hon gått dem ur
händerna, »

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free