- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
141

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom som för oss alla.» Med glädje skulle de göra ett
besök på Bokedal, »ett nöje som min man så väl kan
be-höfva, och ett nöje som jag och Disa mycket efterlängta»,
tillade fru Anna. Ett par veckor senare kom dock från
henne ett nedslående bref; tillståndet hade blifvit sämre,
hon och Disa ville påskynda hemresan utan några besök
i Göteborg och på Bokedal, — ty huru svårt skulle det
icke vara för deras vänner att på närmare håll se deras
olyckliga ställning, skref nu skaldens stackars hustru.
Det blef emellertid icke möjligt att förhindra, att Tegnér
nu fick återse Bokedal och dess sköna värdinna, och ett
kort besök ägde verkligen rum, — det var det sista
personliga sammanträffandet mellan skalden och hans
sista »sånggudinna». »Detta var ju blott att synas och
försvinna!» skref Hilda Wijk sedan helt vänligt till
Tegnér, och hon tackade för »Minnena från Gustafsberg» —
verser, svaga och fragmentariska för öfrigt, som den
sjuke skalden lämnat henne.

I slutet af året hördes åter bättre nyheter från östrabo.
Biskopinnan hade skrifvit: »Jag har ej på 12 år sett honom
vid så god hälsa, så gladt och jämnt lynne som nu.» . Hilda
Wijk meddelade detta till Brinkman (28/12 1842) och
tillade: »Måtte detta få fortfara, är min innerliga bön!
Då han på återresan från Gustafsberg i sommar gjorde
oss ett kort besök, var förhållandet ej alldeles det samma.»

På sitt skrifbord hade Hilda Wijk funnit en liten
lapp, hvarå följande vers, skrifven med blyerts och
undertecknad Tr, fanns antecknad:

Farväl! Om vi ej träffas mer,
jag väl till himlen mig beger,
och när dess änglar visa sig,
så tänker jag, jag ser på dig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free