Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göteborg d. 28 dec. 1842. .
Bäste herr baron!
Ehuru jag ej på flera månader haft underrättelser
ifrån er, hoppas jag dock att ännu äga en plats i edert
minne. Mången gång har jag varit frestad att skrifva er
till, men alltid återhållits af fruktan att upptaga en
dyrbar tid. Jag vill ej heller nu vara mångordig, endast må
det tillåtas mig att framföra mina varma, innerliga
välönskningar för er sällhet och hälsa under det snart
ingående året. Häruti anhåller min man att af
uppriktigaste hjärta få förena sig.–––- —
Och nu farväl! Måtte jag snart genom er egen hand
bli öfvertygad, att ni alltid ihågkommer er med
oförminskade känslor alltid lika varmt tillgifna vän
Hilda Wijk.
Blott en liten biljett — på papper af violett ton,
»halfsorgens» färg — mäktade Brinkman (i februari 1843)
sända till svar.1 »Man skall vara bra sjuk för att ej ens
1 Genom sin ständiga korrespondent friherrinnan Martina von
Schwerin, som nu bodde på Råda, hade han fått påminnelse därom.
Fru Wijk hade (genom fru Lamberg) frågat henne efter Brinkmans
hälsa. »Jag hör sägas, att ni gjort ett förskräckligt fall, och nu får ni
sannerligen göra ett annat mindre halsbrytande till den Blåögdas
fötter för att få saken uppgjord», skref friherrinnan d. 14 febr. Hon
tillade i detta bref: »Man har för någon tid tillbaka yttrat farhågor
för Wijks handelsmannabestånd, men lär dylik oro vara helt och
hållet öfverflödig, hvilket hjärtligen och patriotiskt fägnar mig, ty
han är här den ende svenske köpman, som kan mäta sig med några
utländska inflyttingar, och intresserar mig personligt såsom den,
hvilken själfmant hjälpt sig upp från ett underordnadt läge och
ingalunda förblifvit tafatt och främmande i hvarje stigande, förbättrad
grad däraf.» — 1 ett följande bref (af *’/« 1843) beklagar M. v. S. sig
öfver att efter sex dagars vistelse i Göteborg vara alldeles för
mycket »undfägnad och med-kalasad». Bland annat hade hon varit på
E. Wrangel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
