- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
147

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r~

Jäjnte de af Tegnér så högt skattade Tankebilderna
innehålla Brinkmans Vitterhets-Försök mest personliga
poem eller tillskrifter; äfven de längre, betraktande
styckena, Snillets värld, Hembygden, Diktens öar, Känslans
elysé, inledas af eller utmynna i hyllningar. Här möta oss
både Thorild och Deopold, både Franzén och Atterbom,
både Fredrika Bremer och Emelie Högqvist. Särskildt
voro de »huldgudinnor» icke få, som här återfunno den
svärmiske gamle poetens galanterier. Här besjunges t. ex.
i flera dikter Mina Morman (»Vestalen»), likasom Sofi
* Myhrman (Tegnérs svägerska) och framför alla Martina
von Schwerin (»Stella»). Men ett framstående rum
intages också af de dikter, Brinkman ägnat Hilda Wijk:
Den Blåögda, Paradiset, Dängtan och Hon kommer!
Dessa dikter härstamma, som vi sett, alla från år 1840.
De tre förstnämnda äro nästan oförändradt aftryckta,
den sista omarbetad och utvidgad.

I ett bref af den 24 februari, hvari fru Wijk tackade
för gåfvan, berättade hon först om huru hon saknat
underrättelser från honom och särskildt känt denna saknad, då
hon nyligen fått besök af friherrinnan von Schwerin:
»Skall jag bekänna, att jag beklagade mig för henne
där-öfver att jag ej på så lång tid hugnats med underrättelser
från er? Hon tröstade mig dock, liksom hon haft aning
om hvad som skulle komma; ty blott få dagar därefter
mottog jag er oskattbara gåfva äied den lika oskattbara
biljetten, och var öfvertygad, att bägge delarna så som de
förtjäna uppskattas af er tillgifna, tacksamma vän.»

Emellertid hade fru Wijk i visst afseende blifvit
oangenämt berörd af Brinkmans publikation. Hon skref till
Tegnér: »Brinkman har visserligen äfven skänkt mig sina
Dikter, och har jag, efter mitt ringa förstånd, funnit mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free