Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dristar tillskrifva min goda biskopinna endast för att få
någon upplysning och, som jag hoppas, någon tröst!
Tidningarna ha varit stumma, och detta har jag velat
uttyda som en vederläggning af ryktet, ty sällan inträffar
något sorgligt nedslående, som ej af dem omnämnes. —
Min man och hela vår familj, som har den äran att vara
känd af herrskapet, intressera sig lika varmt som jag i
detta hänseende, och ha de anmodat mig framföra deras
gemensamma vördnad.
Anhållande om min vänskapsfulla hälsning till fru
Kuhlberg och ännu en gång om ursäkt för min dristighet,
har jag äran med djupaste högaktning och tillgifvenhet
teckna ödmjukt
Hilda Wijk.
Med omgående post fick hon detta svar:
Östrabo d. 14 mars 1845.
Tillåt, min goda Hilda, att jag själf besvarar det bref,
hvarmed du i dag hedrat min hustru. Det är bra aimabelt
af dig att ändå någon gång intressera dig — för en
gammal vän och beundrare.
Det är visserligen sant, att jag i början af året hade
ett anfall af nervslag. Sådant plägar vara hvad
Talley-rand kallade »le commencement de la fin». Likväl har
jag denna gång tämligen repat mig, ehuru jag visserligen
icke är fullt återställd, och föga är att hoppas, om icke
en varmare årstid kan återställa krafterna. Emellertid
har jag redan i två månader kunnat åka ut. Däremot har
jag ännu någon svårighet att gå, ty anfallet träffade i
synnerhet vänstra sidan, där hjärtat sitter, utan att jag
försport någon ändring, mindre någon förbättring i denna
kroppsdel. För det åtminstone är visserligen ingen änd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
