- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
154

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förfrågat sig i anledning af oroande rykten om förluster,
som Olof Wijk skulle gjort på amerikanska
handelsförbindelser, meddelade fru Hilda, att ryktena voro
ogrundade, och tillade: »Jag måste bekänna, att jag aldrig känt
någon, som med mera lugn bär både med- och motgång
som min man. Ja, han är en man i ordets ädlaste
bemärkelse, i alla skiften den samme.»

Östrabo d. ii juli 1843.

Den myckna oro, som har varit nu en tid bortåt, har
ända hittills hindrat mig att tacka för Hildas sista bref.
Huru vi här jublat, är bekant af tidningarna. Mycket
främmande ha vi också haft, hafva till en del ännu. Min
brorson, hofpredikantens hustru och tre barn, min äldsta
son prosten med fru och barn från Skåne äro ännu kvar.
Men Götilda med sina Rapphönor är bortflugen. En ännu
svårare skilsmässa förestår mig nästa år; ty Disa, min
favorit, är förlofvad med Bottiger och flyttar alltså nästa
år till Uppsala; dock har hon lofvat att så länge jag lefver
resa hem hvar sommar. Saken skall likväl ännu icke vara
bekant; men Hilda är en bland de få utom släkten, till
hvilka jag har lof anförtro det.

Detta är nu naturens vanliga ordning. När man blir
gammal, skall man också bli öfvergifven. I tretti år har
Disa varit min käraste lekkamrat, och likväl vill hon nu
öfverge mig. Hjälp mig bedja Gud att välsigna henne
och gifva henne lycka.––––-

Nu en bön, söta Hilda! Ack, i 10 år har ju hela mitt
väsende varit en oafbruten bön till dig. Men hvad jag
nu ber om är sådant, att det utan tvekan kan beviljas, och
du är alltför god för att ens vilja afslå det. Bägge mina
döttrar och äfven några andra af mina fruntimmersvänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free