Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland stoftets söner ingen
henne fängslar, silfvervingen
darrar jämt till flykt åt skyn.
Knappt du bilden fatta hinner
och dess drag i hjärtat brinner,
förrän åter hon försvinner
som en dröm, mot västerns bryn,
och din saknads tårar falla
ibland kvällens dagg den kalla,
när hon undansväfvar alla,
stjärnan lik på aftonskyn!
»År och krämpor hade drygt beskattat hans
mannakraft under de sista åren, och den fordom räta, höga
gestalten började under hans sista lefnadstid att icke
obetydligt luta under tyngden af gråhårens hederskrona;
men han kunde icke förväxlas, han var och förblef den
lätt igenkännelige, fastän af mattade Olof Wijk.» Så heter
det i ett åminnelsetal, hållet i Götha Coldin. Det var
sär-skildt de två sista åren (från 1854), som hans dittills så
obrutna hälsa började vackla. Men han höll sig mestadels
förträffligt uppe. Under sommaren 1855 träffade Bottiger
samman med honom i Marstrand, och han erinrade sig
sär-skildt med glädje den sista dagen, innan Wijk på sitt
ångfartyg afreste till Göteborg; de hade då vandrat arm i
arm i badparken, och Wijk hade varit iklädd Coldinuordens
insignier — han hade i 36 år fört »kommando» såsom
ordens styresman. Följande år skulle han vinna bättring
genom en badkur i Homburg, som han också förut besökt.
Beskow skref därom i sitt sista bref till Wijk (dec. 1855),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
