Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han lifligt hoppades, att den kuren skulle bekomma
honom väl och bättre än sista Ems-kuren bekommit
Beskow. »Jag får säga om min brunnskur som Tegnér,
då han kom från Karlsbad: icke kände jag något godt
däraf, då jag var där eller efteråt, men kanske var det
förut.»
Men brunnskuren behöfdes icke. Den 4 februari
af-somnade Olof Wijk stilla vid något mer än sextionio års
ålder.
Några veckor senare mottog Beskow från fru Wijk
följande bref:
Göteborg d. 10 mars 1856.
Högvälborne herr baron!
Det är med blödande hjärta jag i dag fattar pennan
för att uppfylla en dyr, en helig plikt, den, att för herr
baron uttrycka min älskade aflidne mans glädje och
tacksamhet vid mottagandet af herr barons vänskapsfulla
bref med inneliggande minnespenningar öfver vår
oförgätlige Fogelberg. Detta bref kom honom tillhanda på
själfva julafton, och därmed började julfröjden, den sista
af det slaget som han här i lifvet fick deltaga i. Efter den
tiden kände han sig för hvarje dag svagare och började
tala om sin bortgång, men alltid dårad af hoppet tillskref
jag detta ett af svaghet förorsakadt nervöst tillstånd och
längtade blott efter våren för att då med honom få göra
ett förnyadt besök i Homburg, hvaraf han alltid fann sig
så väl. — Den 25 nov. insjuknade han i håll, detta häfdes
men efterlämnade ömhet i sidan och en svår hosta, som
hindrade all sömn under nätterna; denna öfvergick
slutligen till inflammation i lungan, äfven den häfdes, och
ännu hoppades jag, men — krafterna voro uttömda och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
