- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
179

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och oförtrutna omtanka. Han tyckte därjämte, att det
allmänna har råd till mycket, när dess medel med klokhet
förvaltas. Hans tillryggalagda bana liknar mera en af
mångfaldiga bestyr öfverhopad ämbetsmans än en enskild
idkares af det mest grannlaga, vådliga och vinstgifvande
bland yrken; men han förstod så väl inrätta sitt arbete
och fördela sin tid, att den räckte till för bådadera, såväl
för det lönande som för det lönlösa, och skulle man af hans
gärningar sluta hvilketdera han omfattade med den största
ifver, så faller tanken lätteligen på det lönlösa . . .

I sitt enskilda lif var Wijk lycklig och värderade sin
lycka. Han var ordentlig och arbetsam, emot sig själf
nogräknad, emot andra gästfri, vänlig och glad. Hans
skola hade varit arbetets förträffliga skola, grundlig och
sträng som fattigdomens. Han kom tidigt in i
erfarenhetens växelundervisning och brukade manligen de läror
hon gaf. Många länder hade han sett och uppmärksamt
sett i tider, då detta icke skedde med all den bekvämlighet
som i våra dagar. Med höga och låga visste han väl att
umgås; hans resliga och ridderliga uppträdande antydde
en närmare förvantskap med de förstnämnde. Af sina
furstars gunstbetygelser var han öfverhopad och bar dem
utan att de voro honom tryckande. Med en säker blick
bedömde han de förhållanden, i hvilka han inträdde. De
små mänskliga dårskaperna förstod han ganska väl att se
och bedöma äfven ifrån den sidan, som är den gladare.
Vann han bifall, så tog han det gärna; vann han det icke,
så förlorade han icke fattningen. För snille och mänskligt
värde var han med rikt sinne begåfvad: det största snille
denna stad haft att räkna bland sina barn, en af landets
berömdaste konstnärer, var hans personlige vän,1 och han

1 B. E. Fogelberg, se ofvan sid. 20—21 o. 173.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free