Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände smärtan af hans bortgång, såsom ett för ära och
trohet öppet hjärta bör känna dessa förskräckelsens
konungs våldsamheter. Sveriges störste skald hörde under
en följd af år till hans vänner, och många goda hufvuden
räknade sig med nöje till den kretsen. Jämförelsevis hade
han icke många motgångar: den största timliga tröst, som
mot dem gifves, hade han i den lyckligaste husliga
samman-lefnad. Godhet och trohet möttes i hans hus, och de
följdes åt äfven utom hus och på vida färder: han saknade
ogärna makan vid sin sida. En vidtberömd mejsel1 har
med konstnärligt välbehag och sanning i ädel marmor
bevarat de trogna följeslag arnes anletsdrag.»
Ur åminnelsetalet i Götha Coldin den 14 april samma
år vill jag till slut blott anföra detta om Olof Wijks
personlighet: »Af naturen begåfvad med en manlig skönhet,
en reslig växt, en värdig hållning, ett ovanligt ljust
förstånd och en skarp omdömesförmåga, var han en prydnad
för vår stad. Och ju längre det skred fram mot
afton-klämtningen på hans långa och ljusa lefnadsdag, desto
bättre började hans samhällsmedlemmar att förstå och
värdera hans förtjänster . . . De, som äro lyckliga nog att
känna de inre förhållandena i Wijks husliga krets, kunna
på tro och samvete vittna, att lika stor som han var
såsom statsman, lika om icke ännu större var han som
familjefader.»
1 J. P. Molin, se ofvan sid. 98—99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
