- Project Runeberg -  Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning /
2

(1888) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egendomliga blandande af upphöjdt och löjligt har påtagligen sin orsak i
nordbons naturliga anläggning; ty, lika hastigt som årstiderna och
derefter landskapets utseende vexla i norden; med samma hastighet
kan han öfvergå från den allvarliga till den skämtsamma
sinnesstämningen. Den korta vår- och sommartiden manar till njutning,
till lifsglädje; oförbehållsamt och uppsluppet hängifver han sig åt
den samma. Han känner sig ega kraft och mod att möta faran
eller arbetets möda; kanske blifva honom motståndet och kampen icke
så lätta, men han är en stolt natur: hellre än han fegt viker, går
han fram med gladt trots, äfven då han anar att arbetet blir
fåfängt och undergången säker[1]. Det svenska lynnet visar sig,
kanske mer än det beslägtade norska, genom sin reflekterande karakter
ega en öppen blick för de komiska motsägelserna, om än denna
reflexion, liksom doppad i den varma känslans bad, fått synkretsen
vidgad till en mera sympatifull, en humoristisk verldsåskådning.
Det är denna humor, som uttalar sig flerstädes i folklifvet, i seder
och bruk, i ordspråk och talesätt, i namn på ställen och personer.
Detta “Gemüth“ eger väl svensken gemensamt med de öfriga
germanerna — i motsats mot de romanska folkens skarpa särskiljande
af det patetiska och det komiska; men han har icke en så
utpreglad böjelse för det högtrafvande som tysken, ej heller dennes
stela konvenans och pedanteri, och han är mera “full af
hetsigheter“ än den maklige engelsmannen. Ja, det är kanske icke utan
grund i det svenska nationallynnet, att han så högt värderar och
ifrigt söker efterbilda fransmannens liflighet och “esprit“. —

Vid de stora offerfesterna under hednatiden spelade löjliga
upptåg och burleska sånger en vigtig rol[2]; och huru i sjelfva
myterna ett komiskt föreställningssätt snart inträngde, har af flere
författare påvisats. Här, liksom i hjeltesagorna och kämpavisorna,
är det ofta den öfverdådiga styrkan och manhaftigheten, som utgör
föremål för skämt. Stundom är detta endast ett uttryck för en
naturlig glädtighet; mången gång märker man dock ett afsigtligt
karrikerande, hvilket väl i allmänhet betecknar kämpaidealets


[1] Om nordbons humor se vidare bl. a. Ljunggren, B. F. E. s. 10—13.
[2] Schück s. 44.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wecarolin/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free