Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inflytande
utifrån.
tänka, för reuaissaucm är den synnerligen karakteristisk; och vi
tro också, att den icke varit utan betydelse för vår vitterhets
utveckling i stort sedd, ty derigenom befästades allt säkrare de formella
och versifikatoriska grundvalar, livilka nu lades och hvarpå vår
moderna diktning hvilar1).
Detta den svenska vitterhetens märkbara framsteg under vår
storhetsperiod är dock icke ensamt att tillräkna de diktarsnillen,
som nu uppträdde, utan äfven i hög grad den ofvannämnda lifliga
förbindelsen med utlandet och dess literatur1 2). Först nu begynte
nemligen i Sverige en mera omfattande literär vcxelverkan med det
sydligare Europa; först nu vältrade sig, såsom vi sett,
renaissan-cens stora kulturvågor ohämmade öfver norden, bärande, liksom
Nilens böljor, i sitt sköte en mängd fruktbargörande element, men
också onyttigt slam, hvilket senare dock under tidernas lopp
utsöndrades och bortrensades. Mycket af det bästa i utlandets
literatur tillcgnade sig svenskarne nu; men erkännas måste, att de,
följande modet eller en antingen outvecklad eller förskämd smak, ofta
till mönster valde det medelmåttiga eller det från den rena
renais-sancetypen urartade. — Till den grundliga kännedom om utlandets
diktning, som utmärker det Carolinska tidehvarfvet, bidrog
väsentligt den allmänna seden, att unge män, som tillhörde den förnäma
eller lärda klassen, för sin utbildning flera år vistades utomlands,
1) Vi få framdeles, särskildt vid redogörandet för Stiernhielm,
tillfälle att ytterligare påpeka svenska poesiens framsteg under det
Carolinska tidehvarfvet.
2) Det behöfver knappast nämnas, att den klassiska vitterheten,
särdeles latinarnes, kanske mer än under föregående tidehvarf inverkade
på våra diktare eller åtminstone på deras poetiska uppfostran dels
omedelbart, dels genom utländska, i synnerhet franska, skalders klassicerande
sträf-van. Äfven den nylatinska poesien studerades och riktades af flere
framstående författare, och i detta hänseende utmärkte sig denna, om man så
vill, andra renaissance-period ännu mer än reformationsårhundradet för
rena mönster och ädel stil. De nederländska skalderna voro också på detta
område f. o. m. Erasmus t. o. m. (Irotius väl bekanta i Sverige;
här nedan komma vi till en öfversättning af ett af Schonæi dramer, och
Barlæus imiterades ända in i Frihetstiden, nemligen af den poetiske
fänriken Lithou.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
