- Project Runeberg -  Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning /
25

(1888) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der de hade tillfälle att personligen komma i beröring med tidens
mest framstående lärda och vittra män. Och här hemma hade
Sydeuropas poesi ända från de första Wasakonungarnas tid varit
studerad ocli älskad; nu gingo de qvinliga medlemmarne af
konungahuset, nemligen, utom Christina, Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora
d. ä. i spetsen för denna bildningsrigtning. Italien var icke
blott på konstens, utan äfven på literaturens område renaissaucens
källa; af dess skalder voro Petrarca, som efterbildades af
Rosenhane i “Venerid", samt Boccaccio och Aretino, såsom man ser af
Stiernhiclms “Hercules“, väl kända jemte Ariosto, Boyardo, Tasso
m. fl. af ceicentisterna, hvilka omtalas i Spegels företal till “Guds
verk och hvila“. Snart förduukladcs dock dessa i Sverige såsom i
andra land af Guarini, hvars “Pastor Fido“ tvenne gånger
öfver-sattes till svenskau1) och någon gång imiterades t. ex. af
Paulinus-Liljenstedt, och barock-konstnären Berniuis samtida Marin i.
S p a n i o r e r kände man flere, såsom Juan de Mena och Marco
Aleman, men de torde icke hafva haft något inflytande på vår
literatur. Den franska poesien, som nu började intaga sin
verlds-herskande ställning, hörde det ända från denna tid till goda tonen
att studera. Men man kände föga till de äldre framstående
lyrikerna eller den äkta galliska komikens representanter,
fabliaux-berättare och Rabelais; dessa voro ju i sjelfva Frankrike antingen
glömda eller utan vidare inflytande; den franska humorn
återväck-tes först genom Lafontaine’s versifierade berättelser, och denne blir
vid slutet af den Carolinska perioden en älsklingsförfattare äfven i
Sverige. Pseudo-klassicismens förste banérförare, Plejaden med
Ronsard och hans skola, af hvars anhängare Du Bartas bearbetades
af förf. till “Guds verk och hvila“, samt Regnier voro deremot
välbekanta för svenskarne. Sent blefvo väl dess store män,
dramatikerna, af någon betydelse för vår vitterhet2), men de föga märk- *)

*) Af Eurelius-Dahlstjerna och Geisler.

2) I von der Hardts Holmia literata och i Lidéns handskrifna
samlingar uppgifves väl J. G-. von Beijer 1678 hafva öfversatt Corneille’s
”Cid”, men senare författare tyckas icke haft kännedom derom. Följande
&r var dock Samuel Columbus betänkt på att öfversätta stycken af
Moliére och Corneille enligt ett bref till M. G. de la Gardie, hvarur Klem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wecarolin/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free