Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“makten af lians rytmeru, säger (leijer, “som stundom störta och
ljuda som forsen genom skogen, är ännu i fårt spräk oöfverträffad*.
Stiernhielm var i detta som i så måuga andra hänseenden en f r a m
-tidens man, långt före den tid, inom hvilken hans verksamhet
föll. Det är derför man kan gifva Olof Wexionius rätt att kalla
honom Sveriges “Poesi-Fader“ eller “den svenske Opitz“, hvilka
uttryck då för tiden betydde det samma1). Men, ehuru han
liksom Opitz sällan rör sig utom didaktikens råmärken, höjer lian
sig dock öfver sin tyske föregångare genom kraft, frihet och
originalitet, genom sin vidsträcktare synkrets och sin humoristiska
uppfattning; särskildt öfvergår han denne i djup och sann uppfattning
och tillämpning af aiitikens skaldekonst. Han nöjde sig icke med
att blott upptaga dess mytologiska apparat, han bemödade sig också
om att gifva sina dikter en målande naturtrohet och en öfverskåd-
Stiernliielm likväl gjort åtskilliga misslyckade metriska experiment, har K.
A. Melin a. a. s. 11 påpekat. Det torde dock vara tvifvel underkastadt,
hvad der sammastädes s. 10 säges, att S. var “utan synnerligt öra för
ver-sen“; ehurn det är sant att den moderna versifikation, han hos oss införde,
stundom mera följde ögats fordringar än örats, hvilka senare förut ensamt
tillgodosetts.
M Jfr Wexionii “öfwer Gr. Stiernhielms Drottqwädi“, intaget i 1688
års upplaga af “Musæ Suethizantes“; det är härifrån Atterbom har lånat
benämningen “Skaldekonstens fadcr“. Yi vilja emellertid icke öfverdrifva
S.-rns betydelse eller anse honom i sig “innnesluta alla de följande
rikt-ningarne“ (Lénst.röm); ty, ehuru han i mångt och mycket varit
tongif-vande för poesien under den ifrågavarande tiden, var han det dock icke i
allt: denna tids kanske mest originella och för efterveriden mest
intressanta diktart, visan, den verldsliga och andliga, kan icke räkna honom
biand sina banerförare; och på det dramatiska området gjordes icke förr
än efter hans död ansatser till något högre. Det är härför och icke
emedan “de flesta af tidens vitterlekare följdt romanska förebilder“,
hvilket vi högeligen betvifla, som vi anse olämpligt benämna perioden med
Stiernhielms namn, ehuru han var dess första och af många anses för dess
största snille. — I “Svenska Parnassen11 årg. 1784» finnes en
“Lefvernes-Beskrifning“ öfver Stiernhielm s. 75 o. f., der hans betydelse för vår
vitterhet jemföres med Malkerbe’s för Frankrikes och Boileau’s ord om
denne “. . . le premier en France Fit sentir dans les vers une juste cadance
etc.“ anföras med tillägg: “I detta afseende var Stiernhielm en svensk
Malherbe“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
